NÄSTAN, MEN INTE RIKTIGT...
Med undantag av lite snuva dagarna innan kändes uppladdningen stabil och formen dagarna innan vittnade om att det faktiskt skulle kunna gå få fort! Både cykel- och löpben hade ändå visat sig under det sista träningsblocket så hoppet fanns ändå om en bra placering! Simningen är som simningen är och för än gångs skull insåg jag mina begränsningar redan innan start (istället för vid pulszon 500 runt första boj) och ställde mig långt ut till vänster för att få en behagligare resa fram och spara mindre energi. Kunde därför vid start komma iväg lugnt och fint och hittade en rytm och fart som skulle komma att hålla hela vägen. Simmade stabilt och ganska fort för att vara mig och kom upp ur vattnet på en stabil tid strax över 26 minuter på en något kort bana. Kanske viktigast av allt kom jag upp utan att ha slösat alltför mycket energi och kände mig hoppfull inför cyklingen!
Växlar utan problem och ger mig iväg för att avverka det som kom att bli en något kort cykelsträcka på ca 86km (enligt Garmin). Dras såklart med av några andra raketer till en början men lägger ganska snabbt band på mig själv och håller mig till Coach Nichlas effekt-master-plan. Helt OK känsla men på något sätt inte helt 100%, benen kändes stabila i stort sett hela vägen men pulsen några slag högre än den borde vara på rådande watt efter lugn simning. Efter att ha släppt iväg framförvarande hamnar jag tyvärr ganska ensam och förblir så typ hela cyklingen, med undantag av en kortare bit på varv 2 av 3 blev en grupp på 3 personer som hjälptes åt mig pacing. Credd här till domarna som hela tiden höll att pacing inte övergick i drafting, bra jobbat Sala Silverman! In mot varvning utgörs banan av en riktigt lång och härlig raksträcka där jag känner mig stark och trycker på lite extra vilket gör att jag tappar mina följeslagare och sedan får spendera sista varvet ensam.
Planen var att vid varvning och tillika langning plocka upp en extra vattenflaska då jag tömt den första av mina två medhavda flaskor sportdryck, men tyvärr lyckas jag få en konstigt formad flaska som direkt flyger ur flaskstället. Surt men inte så mycket att göra åt… Höll dock igen lite sista varvet då jag ofta dras med magproblem när jag inte får i mig tillräckligt med vätska. Totalt 39.7km/h i snittfart vilket inte är katastrof men ändå snäppet långsammare än jag hoppats på baserat på den senaste tidens träning…
Växling nummer dos, gick också smärtfritt och benen kändes förvånansvärt fräscha ut på löpning! Får höra att jag ligger runt 8e plats och då målet för dagen var top10 kändes de ganska fett att börja kuta! Inleder i planerad fart runt 3:50-3:55 men märker ganska fort att pulsen fortfarande ligger bra mycket högre än den borde. Testar att sänka farten lite till runt 4 för att se om situationen går att rädda. Möter Oskar Djärv på vägen ut på första varvet där han springer tillbaka som 2:a och hejar, blir inspirerad och inbillar mig att sådär snabb ser jag kanske också ut? (hint: nein). Håller ihop några kilometer till och varvar med runt 4:00 fortfarande i snitt. Dock med ökande magproblem och varken cola, vatten eller positiva tankar hjälper. Resultatet är att hjulen börjar falla av ordentligt under det andra varvet och sista svängen in mot centrum i Sala blev tyvärr en sorglig historia… Tappar tid, placeringar, energi och livsglädje. Ifrågasätter allt från val av sport till energiintag och varför i helvete alla flugar ska flyga in i just min mun när jag är som tröttast?
Tillslut i mål på nånstans runt 4:08 på den korta banan men långt utanför de placeringar jag hoppats på. Inte superdåligt egentligen men kändes som de fanns mer att ge! Magen är något som har strulat ordentligt den senaste tiden och det blir vinterns stora projekt att få ordning på! Nåväl, shit happens och jag var helt enkelt inte bättre i Sala. Varenda en av de som var före mig i mål var helt enkelt bättre och förtjänade verkligen sin placering!
Extra grattis till Richard Bräckvall som knep guldet i “gubbklassen H35” och Oskar Djärv som kammade hem bronset! Nu jävlar ska jag tycka synd om mig själv, dricka öl och käka godis i en vecka eller två innan det är dags att börja spåna på nästa säsong! Kan hända att det blir ett nytt besök i triathlonstaden med stort K nästa år…